Skriv inläggstext
Vilken upplevelse!
Vägen mellan Clifton och Springerville var ca 23 mil och tog över fyra timmar. Den kravlade sig över höga berg, var upp på runt 3000 m vid ett tillfälle.
Den började i ett enormt dagbrott. Här fanns tydligen gott om koppar. De bröt överallt. Vägen gick igenom gruvområdet. Brotten var så stora att enorma dumpers såg ut som små legobitar. Vi tappade nästan hakan av allt vi såg. Så sanslöst häftigt!!! Dröjde länge innan vi lämnade gruvan bakom oss.
sedan började klättringen upp i bergen. Vägen ringlade sig längs bergen i smala raviner.
Jag är inte någon fegis, men jag stampade nästan fötterna igenom golvet, i försök att broms. Har säkert gjort permanenta märken i dörrhandtaget. Vägen var så krokig att vi nästan mötte oss själva! Glöm det det där med vägräcke. Det fanns knappt ingen vägren heller, bara rakt ner i evigheten. Så obehagligt när jag satt på utsidan. Kändes som om vi skulle åka av vägen vilken sekund som helst! Tack o lov upplevde inte Pelmas det lika jobbigt. Puh!
Utsikten var fantastisk, i den mån vi kunde njuta av den. Kommer inte ihåg exakt när vi lämnade Clifton, men tror att det var runt halv sextiden. Över två timmar senare hade vi inte ens kommit halvvägs och solen hade gått ner.
Vägen ringlade sig uppåt och uppåt i, vad som kändes evigheter. Vid ett tillfälle började det plana ut och vi trodde det värsta var över. Då kom en skylt om som varnade för extrema kurvor i fem mil till! Kommer vi aldrig fram?
När det blev mörkt kunde jag äntligen slappna av, kunde inte se stupen längre! Vi körde och körde och körde. Då småningom började vägen äntligen gå nerför. Då var inte kurvorna så skarpa och vi behövde inte längre lugga o masa i ca 25-30 km. Då kunde Pelmas rulla på i 70 och vi kom äntligen fram till Springerville. Vi mötte endast fyra bilar.
Jag var helt slut när vi äntligen hittade ett bra motell. Efteråt kunde vi uppskatta hur häftig vägen varit. Vi hade kommit upp och ner med livet i behålll. Strax innan Springerville började det hagla något otroligt, men vägen var mest bara blöt. Vi hade börjat i ca 35 gradig värme men nu är det vata några plusgrader ute. Brrrr.
Ska bli kul att se hur det ser ut i Springerville med omnejd. Vi körde i över två timmar i bäckmörker. Pelmas fick rikta bilen så jag fick lite lyse inne på en toa längs med vägen. Det gick hjortar och kor längs med vägen.
En vägsträcka att minnas! Nu ska det äntligen bli lite vila.