Att komma ut till landsbygden tar en himla lång tid på tråkiga motorvägar genom tråkig bebyggelse. Men till slut kom vi ut till kusten. Vi gjorde ett kort besök i supermysiga Carmel. Så gullig att det nästan inte var sant. Vi stannade dock inte, fullt med folk, få parkeringar och såg otroligt dyr ut.
Vi fortsatte mot Big Sur. Fullt med skyltar som talade om att massor av vägar var avstängda med till Big Sur var det öppet.
Vägen ringlar sig längs Santa Luciabergen. Man har höga berg till vänster och fantastisk utsikt över havet till höger. Det är bedövande vackert. Havet är turkos, himlen blå och bergen i olika gröna nyanser och fullt med blommor. Vi stannar på var och varannan parkeringsplats.
Men säg den lycka som varar. När vi kört ca en och en halvtimma, var det stopp. Vägen avstängd, så det var bara till att vända.
Det har, för första gången på flera år, regnat mycket i California denna vår. Med det har följt massor av ras och översvämningar.
Surt att behöva vända när vi kommit kanske lite över en tredjedel längs med vägen. Men det var inget att göra något åt.
Pelmas håller på att renovera en gammal Peterbilt-lastbil och när han fick syn på en vid vägkanten på vår återresa, stannade han och pratade med chauffören för att höra om det fanns någonstans att köpa delar i närheten. Chaffören var hjälpsam och Pelmas fick en e-mailadress att söka på.