busschaufforerpabilresa.blogg.se

Två stycken före detta busschaufförer på bilresa genom USA.

Death Valley Nationalpark

Skriv inläggstext 

Death Valley, världens torraste, lägsta och hetaste plats. 

Och varmt var det! Men inte rekordet 57 grader, "bara" 38. Det var stekhett och torrt. Blev torr i munnen direkt när vi klev ur bilen. Orkade heller inget, flåsade som ett gammalt ånglok efter minsta promenaden. Vissa delar av parken ligger under havsnivå. Vi åker både åker både högt o lågt under vår resa. 

Parken är mycket egenartad. Skiljer sig klart från föregående sju parker. Här går färgerna, till en början, i beiget och brunt. Det mesta ser ut som förstelnad sand. Mycket läckert. 


En lite avstickare tog oss till färgglada Artist's Palett. Här är färgerna plötsligt dovt grönt, lila och svart. Det ser verkligen ut som någon har målat bergen. Mycket läckert. Den enkelriktade vägen slingrar sig smal och extremt krokig i smala raviner.

En del naturfenomen låg inte inom synhåll från bilen, utan man fick ta en liten promenad. Golden Canyon var en sådan. Men skyltar stoppade mig. De varnade för att göra hajken efter klockan tio på förmiddagen och vi var dör vid tretiden. Efter att jag blivit så andfådd vid föregående stopp vägrade jag följa med, så Pelmas gav sig iväg själv. Jag satt i bilen ich läste under tiden. Externa tjugo minuter var han tillbaka. Det hade varit en väldigt varm och svettig promenad. Hade fått klättra på bergskanter och gått genom smala raviner. Tyckte väl inte att målet var då speciellt. Då kände jag att det var bra att jag stannat i bilen. Han var rejält svettig när han kom tillbaka. 


Alla öknar har sand, men inte alla öknar har sanddyner. På ett ställe i parken finns en stor och vacker sanddyn. Vi nöjde oss med att titta på avstånd i värmen. 

Vi stannade på ett jättecharmigt ställe och åt god middag. Toll Road Saloon. Jag åt kyckling med revben droppande i god sås. Pelmas åt en stek. Vi, nej, Pelmas ville sedan gå i de få butiker som fanns i den lilla byn, som bestod av två restauranger, en lodge och två giftshopps. 
Efter en trevlig stund for vi vidare in i solnedgången. Vägen verkade vara asfalterad rakt på marken. Den var inte dålig. Mer som en bergodalbana med branta korta nerförsbackar. Efter ett par timmar på vägen som bitvis också var otroligt krokig och klättrandes längs bergväggarna, kom vi fram till Lone Pine, California. 

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: