Vi åkte ut till den kanske blåsigaste platsen på amerikanska västkusten, Point Reyes. Kan blåsa i runt 60 km/t. I byar har det blåst så mycket som 160 km/t!
Och blåste gjorde det när vi kom dit. Vägen ut till fyren är otroligt dålig och krokig. Hastigheten var 60 men det gick knappt att köra i 10 ens. Dimman blev tjockare ju längre IT vi kom. Vi fick absolut ingen uppfattning om hur det såg ut. Om havet var nära eller hur högt upp vi var. Dimman låg tät och blåsten tjöt.
Efter många om och män kom vi ut till fyren. Sista sju hundra meterna fick vi gå. Såg inte skymten av varken fyr eller hav. Men det var en skön promenad trots allt härligt att få sträcka på benen lite. Fullt med blommor överallt.
Hör ute ligger också fyra korancher, det gick massor av kor överallt. Det kan inte vara lätt att bo här ute. Dimman ligger ofta tjock från april-oktober och temperaturen blir därefter. Svalt.
Trots att vi aldrig såg varken havet eller fyren, var det värt mödan att ta sig ut dit. Kul stopp.
