När jag vaknade imorse hade rösten tagit semester. Det kom bara lite pipningar och väsningar.
I några timmar hade Pelmas det mycket lugnt. Jag kunde just bara peka och veva med händerna. Lite lagom jobbigt när det är jag som är kartläsare.
Innan vi lämnade Kingman, Arizona, fick jag peka ut vilken väg vi skulle åka på.
Helt plötsligt släppte dock hesheten och jag kunde pladdra på som vanligt. Puh!
Förkylningen känns också mycket bättre. Skönt det.